Resultat av gentestningen i Ånnaboda
Sveriges första gentestning för N-gen på FGF-4 12 och FGF-4 18
Lördag den 27/4 2024 genomförde föreningen Korthårsgruppen, vid sitt årsmöte i Ånnaboda, gentestning för att leta efter N-gen främst på genen FGF-4 12 som minskar risken att drabbas av diskbråck. Testningen skedde i samarbete med Norske Dachshundklubbers Forbund som har sjösatt ett stort forskningsprojekt runt detta och snart närmar sig 1000 testade taxar. Enligt tidigare studier har man antagit att N genen finns i enkel uppsättning (heterozygot= N/CDDY) hos ca 10% av taxarna och i dubbel uppsättning (homozygot = N/N) i ett ytterst begränsat fåtal. Enligt de inkomna resultaten ser det ut som vi i Norden och speciellt inom de jagande varianterna har en mycket bättre situation än i många andra delar av världen.
Både i Finland och i Norge registreras resultaten från denna typ av test på deras motsvarighet till SKK Hunddata. Detta gör det möjligt att för de nordiska taxarna tex jämföra ryggröntgenresultat och gentest för de taxar som genomgått båda undersökningarna. Korthårsgruppen följer de nordiska resultaten med spänning och kan konstatera att de taxar som via gentest visat sig ha N/N och som också har ryggröntgats alla har K0 eller K1 på ryggröntgen. Samt och att de taxar som via gentest visat sig ha N/CDDY och som också har röntgats har ryggröntgenresultat K0-K2.
I Ånnaboda testades:
- 46 normalstora korthåriga svenska taxar
- 5 normalstora strävhåriga svenska taxar
- 7 långhåriga normalstora svenska taxar
- 4 långhåriga svenska dvärgtaxar
- 4 långhåriga svenska kanintaxar
Av de 46 KN så visade sig 5 stycken bära på N-gen i dubbel uppsättning (homozygot N/N) vilket ger en frekvens på 10,87%. Dessa hundar kommer alltså nedärva N-gen till alla sina valpar (antingen N/N eller N/CDDY) oavsett vad hunden de paras med har för genuppsättning.
Förutom dem så hade 15 hundar eller 32,7% av de testade N-gen i enkel uppsättning och därmed minskar redan det risken för diskbråck och ger möjligheter att avla fram nya hundar med N-gen.
Totalfrekvensen av N-gen på de testade jagande korthårstaxarna i Ånnaboda blir därmed 43,57%. De testade taxarna kan anses vara ett representativt urval av den svenska jagande korthårsstammen.
Glädjande är också att N-genen hittats hos flera linjer som inbördes inte är nära släkt med varandra, och även hos taxar som är resultat av hårlagskorsningar där N-genen kan tänkas komma från identifierade bärare både inom KN och SN.
Nästan varannan KN visade sig därmed bära på N-gen, vilket ger enorma möjligheter att minimera diskbråcken för denna rasvariant. Önskvärt vore givetvis att närliggande släktingar gentestas och eller ryggröntgas för att vi ska få en bättre bild av hur många bärare av N-gen som finns hos svenska KN. Vi får absolut inte redan nu börja selektera på enbart N-bärare, utan lugnt och metodiskt avla in N-gen i alla bra linjer och inkludera alla bra taxar vidare med i aveln oavsett vilken genuppsättning dom har. Vi har inte råd att begränsa en redan smal avelsbas ännu mer.
På dom 5 SN som blev testades i Ånnaboda visade sig 2 bära på N-gen vilket ger en frekvens på 40% (här får man komma ihåg att ett så litet stickprov inte alls är säger något om förekomsten hos varianten som helhet). Tyvärr bar inget av de testade långhåren på N-gen.
Därför behöver vi fortfarande använda ryggröntgen och treårsregel i många år ännu tills vi har lyckats öka graden av N-gen i alla varianter av taxar. Men det finns gott hopp för rasen att lyckas begränsa diskbråcken på sikt. För oss korthårsfantaster är det så klart oerhört glädjande att avel på jaktligt utmärkta och sunda individer också bidragit till att N-genen kunnat spridas i så här hög grad.